Sorterar lite bilder på datorn..
Kan inte låta bli att fundera lite på det här med att låtsas vara någon man inte är..
Varför gör man det?
Vem är det man lurar egentligen..sej själv eller andra?
Jag funderar på skillnaden mellan självkänsla och självförtroende..
och hur det kan påverka en sån person..
Att självkänslan måste vara otroligt låg, eftersom man känner att man inte duger och måste göra sej till.. låtsas vara någon man inte riktigt är för att räcka till!
På Wikipedia står det så här om självkänsla:
"Självkänsla är den insikt man har om sig själv och sitt inre liv (grad av sann självbild) och hur man förhåller sig till den kunskapen (konstruktivt eller destruktivt). Självkänsla handlar om det vi är medan självförtroende handlar om prestationer och kompetenser. Självkänsla och självförtroende är olika separata delar av vår psykologi. Med god självkänsla blir vi mer inifrånstyrda (egna behov, värderingar och övertygelser), medan självförtroende som påverkas av kritik och beröm riskerar att göra oss mer utifrånstyrda."
Eller är det så då, att det är tvärt om?
Att det inte är något fel på självkänslan eftersom man ändå mättar sina egna behov av bekräftelse och där med värderar sina "egna behov, värderingar och övertygelser" .. även om det drabbar andra i ens närhet..
Så här står det om självförtroende på Wikipedia:
"Självförtroende är individens tilltro till sin förmåga att prestera. Det kan röra sig om arbete, skola eller sociala sammanhang. Självförtroendet kan variera från dag till dag och det kan höjas genom bekräftelse utifrån, eller tillfälligt höjas under exempel alkoholpåverkan. Självförtroendet kan snabbt tränas upp."
Men då känns de ju lite som att man behöver bekräftelsen utifrån för att höja sitt självförtroende.. och genom det så blir det ju ett behov..
En känsla av att inte räcka till som man känner att man måste dämpa!
Vi vill ju alla bli bekräftade och räcka till...
Men hur långt går vi för att bli det??
Är det värt att trycka ner andra för att komma högre upp själv?
Mår man bättre i slutändan, eller känner man sej bara ännu sämre?
När man inser att folk faktiskt tog illa upp och att det kanske var bättre innan..
Hur känns det i magen när man ljuger och går bakom ryggen på folk som vill en väl?
Det måste vara en jobbig känsla..
Jag får dåligt samvete bara jag drar till med en vit lögn och känner ofta mej dum när jag inte är säker på om jag berättade allt jag borde sagt..
Men jag är ju absolut inget helgon, för fortfarande gör jag ju det.. Undanhåller och mörkar..
Självklart! Det gör väl alla nån gång?!
Men det är det där med samvetet...
Att jag inte kan bära stora grejer länge utan att ha dåligt samvete!
Jag tror jag styrs mer av mitt inre än utifrån..Även om jag kanske inte har jätte bra självförtroende och är osäker på vad jag klarar av ofta..så är jag nog rätt säker på vem jag är och vad jag vill..
Det känns faktiskt bra när jag tänker på det!
Vi är dom vi är..och det är bara vi själva som kan ändra på det!
Man kan inte göra mer än sitt bästa!
Som min mamma skulle ha sagt!
Puss
2 kommentarer:
så jävla bra inlägg.. du är riktigt bra =)
Tack söta du! :)
Skicka en kommentar