Ibland tror jag att allt är som det är för att det borde vara det..
För att det alltid har varit så.. Av ren princip!
Det känns jobbigt men livet måste ju gå vidare..
Kanske är det bara för att man KAN som man säger och gör på ett visst sätt eller är det verkligen för att det bara blir så? Automatiskt..
Kan det vara så att det fortfarande gör ont och man undviker att bli påmind?
Eller är det som sagt bara för att man kan som man helst skjuter allt ifrån sej och blundar?
Det är ju lättare att titta åt andra hållet och undvika problemen..men dom försvinner ju aldrig då..
Man måste ju ta tag i dom nångång och man utvecklas ju galet mycket mer på vägen!
Jag önskar att saker var annorlunda och att jag kunde göra ngt åt det..
Men det kan jag inte, och så är det bara! Jag kan inte ändra det som varit, och på ett sätt vill jag ju inte det heller..för man har ju lärt sej mycket av det! I stället vill jag unvika att göra samma misstag igen och göra bättre ifrån mej!
Det vore underbart om man kunde lösa saker med ett fingerknäpp, men då skulle vi ju inte lära oss ngt..
Jag hoppas att det löser sej snart, för jag orkar inte vänta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar