Hova

Stress stress stress.. Jag blir ju så jävla lätt stressad! Det är sjukt!
Allt gick ju verkligen som de skulle (förutom att jag glömde några grejer) och jag hann allt perfekt!
Men oj va stressad jag var hela tiden..
Kakan följde med till centralen och ví käkade max-mat på stationen för att jag var så stressad..
Slängde i mej maten och mådde typ illa för att jag stressade i mej den så. Haha!
Men inte försen jag satt på tågen och det började rulla iväg så slog det mej verkligen..
Jag var på väg.. till Hova!
Så jävla länge sen jag var där och det kändes verkligen konstigt!
Men tåget rörde sej ju på riktigt och det var dit jag var på väg! Kul! :)
Det var riktigt fint väder ute..solen sken! En riktigt vacker höstdag!
Satt vid fönstret och lyssnade på musik.. kollade på allt som susade förbi!
Det kändes verkligen mysigt!
Bytte tåg i Hallsberg och sen vidare mot Laxå där jag blev upphämtad av Bettina och hennes mamma..
Leona, Bettinas dotter var ju oxå med.. Riktigt kul att träffa dom och att få se lilla Leona!

Leona var helt ställd första biten över sin nya medpassagerare i baksätet och brast sutligen ut i storgråt sista biten! Stackars barn! haha!
Det gick över när vi väl var framme och hon fick komma ut!
Vi blev avsläppta utanför huset där Bettina och hennes sambo Victor bor..
Ett litet hus som känns klassiskt "hova" enligt mej..
Victor va hemma och det var riktigt kul att få träffa honom efter att ha hört en del om honom..

Bettina och jag åkte och handlade och sen lagade Victor mat medan vi kollade på diverse såpor på tv..
Leona är inte alls rädd för mej längre utan skrattar med hela ansiktet när jag busar med henne!
Hon är så söt med otroligt stora och vackra ögon och mörkt ruffsigt hår! Hon känns så liten gämfört med andra barn.. Det måste hon fått från sin pyttelilla mor! ;)
Middag blev det vid tvn och det var jätte gott!
Vi babblade massor och Bettina frågar tusen frågor som vanligt.. Hon är mästare på det där med frågor..Nyfiken! Det har hon alltid varit, så länge jag kännt henne!
Jätte trevligt har det varit..och Leona somnade gott bredvid sin mamma i soffan..

Nu ligger jag på min madrass i Leonas rum (hon sover hos mamma och pappa), jag är rätt trött efter en lång dag med tidig morgon.. Tänker lite på Yama som jag med ångest lämnade kvar..(hon får följa med nästa gång)
Jag vet ju att hon har det galet bra och att Kakan tar hand om henne..det är absolut inte det..Hon älskar ju Kakan, så inga tvivel!
Utan, det känns alltid så när jag lämnar ifrån mej henne.. Hon är ju med mej hela tiden och jag är orlig över att hon blir ledsen.. Löjligt kanske..men men! Min älskade hund har det bra där hon är..och jag är ju inte borta längre!

Men nu ska jag sova.. Imorn kommer jag få träffa några fler jag känner. Mysigt att vakna upp här och umgås ännu mer med Bettinas fina familj!

Nattinatt!