Med svarta fingertoppar och skrap har vi skapat en improviserad stämning!
Vi lugnar oss provisoriskt med tillfälliga medel och lyssnar på chill musik.
Efter en kaotisk men ändå påhittig kväll har vi äntligen kommit hem till vårt palats.
Sista ljuset är tänt, och filtarna värmer i slarvet. Några öl för mycket har ju aldrig skadat, men oavsett lyckas dom alltid skapa ångst man helst skulle slippa. Och ändå hamnar man alltid där!
Tur är ju att vi har varandra. Ensamheten känns långt borta..men ändå alltid närvarande?
"Hur är man inte ensam?" är frågan som står på schemat och tankarna har sina vändningar..
Med frågeställningar utan svar och torrhosta-delux avslutar vi kvällen på Sandelsgatan med gott samvete! Allt kunde ju alltid varit värre! Vi får minnas det bra och klura ut ett bra svar med lösningar och med överkomliga konsekvenser.I slutändan spelar ju inget större roll än det riktiga och verkliga, men allt har sin tid och sin gång.
Så, vi ber om tid, förståelse och kanske lite uppmuntran? Sen löser sej resten!
Telepopmusik - Breath
Natti puss / C & K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar