onsdag 17 november 2010

And we were lovers..

Ett rus pirrar genom kroppen och pulserar som om hjärtat höll takten.
Eftertänksamt tar det vändningar och jag slutar aldrig förvånas.. Ler vid varje ny upptäckt! Man slutar aldrig överraskas!
Det är en bedövande känsla och ibland existerar inget annat.. Jag går som i en bubbla. Stänger allt ute och försvinner in i en perfekt värld där ingenting är omöjligt. Varje ton är en kärleksförklaring!

Det var kärlek vid första ögonblicket.. Jag var frälst!
Mitt liv skulle förändras från och med den dagen. Inte märkbart till en början, men det finns med i allt, passa in och påverka både bra och dåliga tidpunkter. Gör skillnad, oavsett humör! Ger en frihetskänsla och en uppmuntran till att fortsätta försöka..
Får mej att le även när jag känner mej som mest ledsen. Distraherar tankarna till annat!

Det kan låta löjligt, men det är så det känns när ljuden strömmar in i öronen, Jag vill vara där, röra mej som takten! Perfekt, impulsivt och överraskande!
Oljud blir till värme och glädje. En lyckokänsla och längtan efter att bara röra sej fritt utan att tänka det mista på morgondagen!

Redan första gången jag hörde Crystal Castles visste jag - Jag är för evigt kär!

2 kommentarer:

mpnstah sa...

Sjukt snyggt inlägg :)

Sofia sa...

sista stycket, innan dom två sista raderna, preciiiis så man känner!! <3