Klockan 14.13 den 23 maj lämnade du oss. Du fick äntligen somna in och vi var där och höll din hand! Tog farväl, grät och skrattade åt minnen!
Du är älskad och saknad av otroligt många trots att vår familj inte är stor. Du var allas morfar!
Gammelmorfar, morfar och pappa.. Tre generationer har du tagit hand om!
Vi gråter av sorg för att vi saknar dig, men vi vet att det var det här du ville och att du har det bra där du är!
Jag kommer aldrig att träffa någon så speciell och fantastisk människa som du! Det gör ont i hjärtat och det känns tomt när jag tänker på att du inte längre finns hemma, men jag vet att det var det här du ville, sova! Av egoistiska skäl vill jag ha dig kvar på Linnégatan så att jag kan komma upp med tidningen och umgås, men jag vet att det var ensamt emellan besöken!
Det känns så konstigt att veta att du inte sitter uppe i din fotölj med dina hörlurar och tittar på nyheterna, läser aftonbladet och vinglar fram i dina tofflor.. Overkligt! Just nu låtsas jag att du bara är ute någonstans, inte är hemma.. Du kommer snart tillbaka.
11 juni
Tänk vad konstigt livet är.. Du somnar in och försvinner bort, ändå fortsätter allt som om inget har hänt. Men det har hänt! Inget blir någonsin som förr och tomrummet efter dig är stort!
Ändå finns du ju självklart med oss i allt och minnena bär vi med oss som diplom.
Du var och förblir en vacker människa, som gjort varje människa stolt över att känna!
Du ser oss säkert nu och skakar ditt huvud över alla tårar, suckar över sorgen..Men vi vet att du har det bra!
Du ville alltid allas bästa och det finns ingen som kunnat få en flicka att känna sig så mycket som en riktig prinsessa som du!
Jag älskar dig så otroligt otroligt mycket och jag är så tacksam över att jag fått växa upp i ditt sällskap. Att jag fått ha en så pigg gammelmorfar som lekt, lärt och älskat mig! Det är en gåva!
Jag kommer föralltid att sakna dig! Men också minnas!
Jag är glad över att du fick somna in och inte pga sjukdom eller smärta! Jag är lycklig över tiden jag fått med dig och vet att vi kommer träffas igen! Du finns hos mig hela tiden!
Tillägnat dig!
3 kommentarer:
så fint. kärlek!
Fantastiskt vackert och levande beskrivning av allas våran morfar Allan. Jag kan riktigt se honom vinglandes i tofflorna med spjuverblicken, lätta rodnader på kinderna och det varma överlyckliga léendet. Han har det bra nu och ingen kan ju önska ett bättre avslut än vad han fick. Du var så speciell för honom och det talade han gärna om för hela världen hur mycket han älskade dig Paulina! Jag känner mig stolt och glad att jag också fick ynnesten att känna morfar Allan i tolv av hans sista år. Jag minns när han följde med oss till Kreta år 2001 då vi drack gin och tonic och dansade kind mot kind sista dansen på hotellet. Han var 89år och i sitt livs bästa form verkligen! Vilken fantastisk man! Vi måste alla lära av honom och hans konst att trollbinda sin omgivning och sprida glädje, värme och kärlek. Ta vara på livet Paulina! Love from moster Sanna
Nej, men vad hemskt :( Jag vet hur mycket du älskar honom - minns det så väl. Och vad hemskt att det var på min födelsedag.
Tänker på dig, gumsi <3
//Emelie
Skicka en kommentar