I ett virvlande kaos av känslor och misär..
En massa tankar och ord som snurrar åt alla håll och kanter. Ingen förstår, ingen ser, men ändå är alla där?
Medan en bygger upp, rasar det någon annanstans och mitt i allt står jag.. Maktlös.
Vet inte vad jag ska känna.. Om jag ska glädjas eller lida..
Allt rycks bara fram och tillbaka och själv så är jag tom.. så tom att alla intryck är det enda som fyller mig och det gör ont..
Jag har ingen ork att ta hand om det egna men känner mig maktlös där jag står och ser på..
Jag försöker på alla sätt att hålla det uppe och samtidigt glädjas på sidan av..men jag vet inte hur glädje känns.. jag har glömt!
Maktlösheten dödar hoppet och sprider en bedövad känsla genom hela kroppen..man orkar helt enkelt inte..
Mitt i allt inser man att man tappat kontrollen.. för länge sen.. Men frågan är vart?
Jag vill erbjuda en trygg plats och en hjälpande hand.. Men hur gör man det när man själv inte känner sig trygg och när ens händer är svaga?
Jag känner mig liten och klen där jag står och försöker hålla allt uppe.. Men det känns som det viktigaste jag någonsin gjort och jag vägrar att ge upp!
Faller du, då faller jag med - För jag vägrar släppa taget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar